1 Översikt

Euroområdets ekonomi ser ut att fortsätta sin gradvisa återhämtning under de kommande åren i ett läge med betydande geopolitisk och politisk osäkerhet. Även om tillväxten åter började öka i måttlig takt under 2024 tyder de senaste indikatorerna på en försvagning av tillväxten på kort sikt, med ett fortsatt dämpat konsumentförtroende och hög osäkerhet som sannolikt kommer att förstärka hushållens incitament att spara. Förutsättningarna finns dock på plats för att den ekonomiska tillväxten ska stärkas igen. I synnerhet förväntas stigande reallöner och sysselsättning, mot bakgrund av en robust arbetsmarknad, stödja en återhämtning där konsumtionen förblir en av de viktigaste drivkrafterna. Den inhemska efterfrågan bör också stärkas genom lättande i finansieringsförhållanden, i linje med marknadens förväntningar om ränteutvecklingen framöver. Finanspolitiken torde, trots att den är omgärdad av stor osäkerhet, vara på en konsolideringsbana totalt sett. Medel från Next Generation EU (NGEU) bör dock stödja tillväxt fram till dess att programmet löper ut 2027. Under antagandet att handelspolitiken hos Europas viktigaste handelspartner förblir oförändrad väntas utländsk efterfrågan stärka och stödja exporten från euroområdet. Som resultat väntas handelsnettot ge ett i stort sett neutralt bidrag till BNP-tillväxten, trots befintliga utmaningar för konkurrenskraften. Arbetslösheten förväntas sjunka ytterligare till historiskt låga nivåer. Eftersom en del av de cykliska faktorer som nyligen minskat produktiviteten börjar avta förväntas produktiviteten öka under prognosperioden även om strukturella utmaningar kvarstår. Sammantaget beräknas den årliga genomsnittliga reala BNP-tillväxten bli 0,7 procent 2024, 1,1 procent 2025 och 1,4 procent 2026, för att därefter sjunka till 1,3 procent 2027. Jämfört med de makroekonomiska prognoserna av ECB-experterna från september 2024 har utsikterna för BNP-tillväxten reviderats ner, främst på grund av revideringar av uppgifter om investeringar under första halvåret 2024, förväntningar om svagare exporttillväxt 2025 och en liten nedrevidering av den beräknade inhemska efterfrågeökningen 2026.^[1]

Den totala HIKP-inflationen beräknas öka i slutet av 2024 för att sedan sjunka och hamna runt ECB:s inflationsmål på 2 procent från och med andra kvartalet 2025. Baseffekter i energikomponenten väntas vara den främsta drivkraften bakom den tillfälliga inflationsökningen i början av prognosperioden. Baserat på antaganden om sjunkande olje- och gaspriser kommer energiinflationen sannolikt att förbli negativ fram till andra halvåret 2025 och därefter dämpad, med undantag för en mindre uppgång 2027 på grund av införandet av nya åtgärder för att begränsa klimatförändringar. Livsmedelsinflationen beräknas öka fram till mitten av 2025, främst till följd av den stigande prisutvecklingen på oförädlade livsmedel, för att sedan sjunka till i genomsnitt 2,2 procent till 2027. HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel (HIKPX) väntas sjunka i början av 2025 i takt med att de indirekta effekterna av tidigare energiprischocker avtar, trycket på arbetskostnaderna minskar och de fördröjda effekterna av tidigare penningpolitiska åtstramningar fortsätter att få genomslag i konsumentpriserna. Denna nedgång väntas ledas av sjunkande tjänsteinflationen – som hittills har varit relativt ihållande. Totalt sett väntas HIKPX-inflationen gå ner från 2,9 procent 2024 till 1,9 procent 2027. Löneökningstakten kommer inledningsvis att vara fortsatt hög men därefter gradvis avta i takt med att inflationstrycket minskar. Den långsammare ökningen av ersättningen per anställd i kombination med en återhämtning i produktivitetstillväxten väntas leda till betydligt långsammare tillväxt i enhetsarbetskostnader. Följaktligen beräknas det inhemska pristrycket lätta och vinstmarginalerna inledningsvis dämpa det fortsatt höga trycket på arbetskraftskostnaderna men återhämta sig under prognosperioden. Det externa pristrycket torde på det hela taget förbli måttligt. Jämfört med prognoserna från september 2024 har utsikterna för den totala HIKP-inflationen reviderats ner marginellt för 2024 och 2025, främst på grund av data som överraskat på nedsidan och antaganden om lägre olje- och elpriser.

2 Omvärlden

Den globala tillväxten har varit fortsatt stark, även om tilltagande motvind visar att de globala ekonomiska utsikterna är bräckliga.^[2] Den globala tillväxten ökade något under det tredje kvartalet i år, i stort sett i linje med prognoserna september 2024, i och med att aktiviteten accelererade i Kina och den reala BNP-tillväxten i USA var starkare än väntat. Trots en brett baserad svaghet i tillverkningsindustrin tyder inkommande uppgifter på att den globala tillväxten förbli robust under fjärde kvartalet 2024, med stöd av starka ekonomiska data i USA och finanspolitiskt stöd i Kina och Storbritannien. Geopolitiska spänningar i Mellanöstern, kriget i Ukraina, kvardröjande svagheter på den kinesiska fastighetsmarknaden och möjligheten att nästa amerikanska regering kommer att bli mer inåtblickande indikerar dock att den globala tillväxten fortfarande är bräcklig.

Den globala tillväxten väntas förbli måttlig och avta något under prognosperioden. Global real BNP-tillväxt beräknas bli 3,4 procent 2024 och 3,5 procent 2025, för att sedan minska till 3,3 procent 2026 och 3,2 procent 2027 (Tabell 2). Bättre utsikter på kort sikt jämfört med tidigare prognoser återspeglar starka ekonomiska data i USA och Kina samt finanspolitisk stimulans i både Kina (främst för att lätta på kommunernas finansiella begränsningar) och Storbritannien. Resultatet av de amerikanska valen ökar dock osäkerheten väsentligt. Även om det i detta skede är svårt att bedöma tidpunkten för och graden av engagemang i samband med uttalanden som gjordes under presidentkampanjen i USA, omfattar de grundläggande prognoserna för Förenta staterna redan en striktare invandringspolitik och en förlängning av de sänkningar av inkomstskatterna för privatpersoner och företag som infördes 2017 och beräknas löpa ut 2025. Den något lägre globala tillväxten under prognosperioden beror främst på förväntningar om långsammare tillväxt i Kina, vilket återspeglar en ogynnsam demografisk utveckling, och en viss avmattning i USA p.g.a. lägre invandring. I Storbritannien antas lättnader i finanspolitiken endast tillfälligt stimulera den reala BNP-tillväxten, eftersom framtida höjningar av bolagsskatten skulle tynga aktiviteten i den privata sektorn, vilket resulterar i lägre tillväxt 2027.

Efter en starkare tillväxt än väntat under det tredje kvartalet väntas världshandeln mattas av mot bakgrund av en mindre gynnsam sammansättning av efterfrågan, med nedåtrisker relaterade till ökad handelsprotektionism och fragmentering. Den globala importen överraskade på uppåtsidan under det tredje kvartalet till följd av en kraftig ökning av den amerikanska handeln. Obekräftade uppgifter tyder på att amerikanska företag tidigarelagt sin import före eventuella handelsrestriktioner och i avvaktan på hamnstrejker i oktober. Den globala handeln är visserligen till sin natur volatil, men inkommande uppgifter pekar på en nedgång i den globala importtillväxten under det fjärde kvartalet. Nedgången återspeglar en svag global tillverkningscykel och en normalisering av varuimporten efter tidigare frontloading. Detta förvärras av en mindre gynnsam sammansättning av den globala efterfrågan som för närvarande drivs av den mindre handelsintensiva tjänstesektorn och offentlig konsumtion. Under resten av prognosperioden väntas handeln öka i takt med den globala aktiviteten när efterfrågans sammansättning förändras mot mer handelsintensiva varor (t.ex. tillverkning och investeringar). Global handelstillväxt och utländsk efterfrågan på export från euroområdet har reviderats upp kraftigt för 2024 beroende på starkare datautfall, men ligger i stort sett kvar i linje med prognoserna från september under resten av prognosperioden. Utländsk efterfrågan på export från euroområdet beräknas öka från 3,1 procent 2024 till 3,5 procent 2025 – i takt med att handeln ökar i euroområdets nära handelspartner – för att sedan sjunka något till 3,3 procent 2026 och 3,2 procent 2027. Utsikterna är dock fortfarande mycket osäkra. Ytterligare tidigareläggning av importen, drivet av förväntningar om handelsrestriktioner, skulle kunna stärka handeln på kort sikt. På medellång sikt kan handeln bli svagare mot bakgrund av rådande geopolitiska spänningar och en eventuellt ökad handelsprotektionism.

Den globala inflationen väntas ligga kvar på en sjunkande kurva under prognosperioden medan tillväxten i konkurrenternas exportpriser i euroområdet har reviderats ner jämfört med prognoserna från september. Den globala inflationen fortsätter att sjunka gradvis, även om tjänsteinflationen fortfarande är ihållande i utvecklade ekonomier på grund av höga löneökningar. Inflationen i det totala konsumentprisindexet (KPI) beräknas minska från 4,2 procent 2024 till 2,6 procent 2027. I de utvecklade ekonomierna beräknas inflationen fortsätta att gå ner och den totala inflationen kommer gradvis att konvergera mot centralbankernas mål fram till 2026. Jämfört med juniprognoserna har den globala inflationsprofilen inte ändrats mycket. Tillväxten i exportpriserna i euroområdet, i nationell valuta och på årsbasis blev högre 2024 när effekterna av de tidigare nedgångar i råvarupriser och inhemskt och utländskt tryck i produktionskedjan upphörde. Den väntas fortsätta att ligga kring 2 procent under prognosperioden, i stort sett i linje med sitt historiska genomsnitt. Nedrevideringarna av konkurrenternas ökning av exportpriserna jämfört med prognoserna från september för 2025 och 2026 återspeglar främst effekterna av lägre oljepriser och en mer varaktig nedgång i producentpriserna i Kina.

3 Den reala ekonomin

Efter att i stort sett ha stagnerat under hela 2023 ökade den ekonomiska aktiviteten i euroområdet under 2024 (Diagram 1). Den reala BNP-tillväxten ökade från 0,2 procent under andra kvartalet 2024 till 0,4 procent under det tredje kvartalet, med stöd av en återhämtning i inhemsk efterfrågan. Jämfört med prognoserna från september 2024 var tillväxten under det tredje kvartalet 0,2 procentenheter högre, medan tillväxten under det andra kvartalet har reviderats ner. Som resultat därav låg den samlade ekonomiska aktiviteten tredje kvartalet i stort sett i linje med prognoserna från september. Detta återspeglade i stort sett överraskande motverkande utfall i investerings- och exportutvecklingen i ett läge med en något starkare konsumtion. Sannolikt bidrog även uppbyggnad av lagerstockar till tillväxten under tredje kvartalet. Sannolikt fortsatte industriaktiviteten att minska inom alla sektorer under tredje kvartalet, medan aktiviteten inom tjänstesektorn fortsatte att öka.

Diagram 1

Euroområdets reala BNP

a) Real BNP-tillväxt

(procentuella förändringar på kvartalsbasis, säsongs- och kalenderjusterade data)

b) Real BNP-nivå

(kedjeindexerade volymer (2020); EUR miljarder)

Inkommande uppgifter tyder på att euroområdets BNP-tillväxt kommer att försvagas något på kort sikt i ett läge av betydande osäkerhet. Enkätbaserade indikatorer som är relevanta för aktiviteten, t.ex. inköpschefernas index (PMI) och indikatorerna för företags- och konsumentförtroendet från Europeiska kommissionen, är fortsatt dämpade. De flesta av dem sjönk på nytt i november. Inkommande uppgifter pekar på ihållande skillnader mellan olika sektorer och tillverkningsindustrin är fortsatt mycket svag (PMI för tillverkningsindustrin för november låg på 45,1). Samtidigt har även tjänsteaktiviteten avtagit, vilket framgår av nedgången i PMI för tjänsteproduktion i november till under 50. Sammantaget väntas den ekonomiska aktiviteten öka med 0,2 procent under det fjärde kvartalet 2024, vilket är en långsammare takt än under det tredje kvartalet, eftersom de engångsfaktorer som stöder tillväxten under sommaren (t.ex. de olympiska spelen i Paris) har avtagit och mot bakgrund av dämpat förtroende, stor osäkerhet och geopolitiska spänningar. Med en BNP-tillväxt som beräknas bli 0,3 procent första kvartalet 2025 är utsikterna på kort sikt i stort sett i linje med prognoserna från september.

Den reala BNP-tillväxten förväntas stiga på medellång sikt med stöd av ökad konsumtion, starkare utländsk efterfrågan och avtagande av de effekter som dämpat den tidigare penningpolitiska åtstramningen (Tabell 3). Den fortsatta ökningen av hushållens köpkraft, till följd av ihållande löneökningar och sjunkande inflation, bör stödja tillväxten i den privata konsumtionen. Hushållens konsumtion väntas fortsätta att understödja återhämtningen på medellång sikt (Diagram 2 panel a), om än i något mindre utsträckning än vad som förutsågs i prognoserna från september. Den överlag motståndskraftiga arbetsmarknaden och en förmodad gradvis återhämtning av konsumentförtroendet bör också stödja tillväxten av den privata konsumtionen trots fortsatt starka incitament att spara, inbegripet från fortsatt höga räntor och strama kreditförhållanden. Investeringarna väntas gradvis stärkas under prognosperioden, främst som resultat av att tidigare åtstramningar av penningpolitiken avtar och med stöd från ökande vinster per enhet, utnyttjande av medel inom ramen för NGEU-programmet samt allt starkare inhemsk och utländsk efterfrågan. Den senare förväntas också stödja exporttillväxten, trots frågor som rör euroområdets konkurrenskraftsproblem. Även om den finanspolitiska inriktningen väntas ha stramats åt under 2024 bör den i stort sett vara neutral 2025–2026. Mot slutet av prognosperioden väntas den finanspolitiska inriktningen åter bli stramare, vilket bidrar till en försvagning av BNP-tillväxten 2027 (se avsnitt 4).

Effekten på tillväxten av den tidigare penningpolitiska åtstramningen beräknas avta under prognosperioden med hjälp av en fortsatt nedgång i styrräntorna. Effekten av de penningpolitiska åtgärder som vidtagits mellan december 2021 och september 2023 fortsätter att påverka den reala ekonomin. Emellertid bör merparten av den nedåtriktade effekten på tillväxten redan ha förverkligats. Efter räntesänkningen i juni 2024, och utifrån marknadsförväntningarna för den framtida räntebanan vid stoppdatumet för prognoserna (Ruta 1), väntas penningpolitikens negativa effekter på den ekonomiska tillväxten avta under 2025. Även om det råder betydande osäkerhet kring hur stora dessa negativa effekter kommer att vara och när de blir kännbara bör de dock ha landat fram till 2026.

Diagram 2

Euroområdets reala BNP-tillväxt – uppdelat i de främsta utgiftskomponenterna

a) Prognoser december 2024	b) Revideringar jämfört med prognoserna från september 2024
(årliga procentuella förändringar, bidrag i procentenheter)	(procentenheter och bidrag i procentenheter)

Jämfört med prognoserna från september 2024 har den reala BNP-tillväxten reviderats ner för 2024–2026 (Tabell 3 och Diagram 2, panel b). Nedrevideringarna för 2024–2025 återspeglar svagare investeringar (främst beroende på revideringar av uppgifter för första halvåret 2024) och (netto)export på kort sikt, på grund av pågående konkurrenskraftsproblem. Detta uppvägs delvis under 2024 av betydligt starkare offentlig konsumtion. Tillväxten i den privata konsumtionen har också reviderats ner för 2025–2026, till följd av en omvärdering av hur snabbt sparkvoten förväntas normaliseras från de nuvarande höga nivåerna.

Trots att den har varit svag den senaste tiden väntas privat konsumtionen vara den faktor som främst driver på tillväxten på medellång sikt, understött av väsentliga ökningar av arbetskraftsersättningen, när lönerna ökar och inflationen sjunker. Tillväxten i den privata konsumtionen har sannolikt ökat kraftigt under tredje kvartalet 2024, trots hushållens höga sparkvot. Hushållens utgifter torde öka från en årlig ökningstakt på cirka 0,8–0,9 procent 2023–2024 till 1,3 procent 2025–2026, för att under 2027 minska till genomsnittet före pandemin på 1,2 procent. Återhämtningen i privat konsumtionen speglar en gradvis normalisering av hushållens sparande och en ökning av de reala disponibla inkomsterna, främst till följd av en fortsatt stark löneutveckling och en kraftig ökning av andra inkomster än arbetsinkomster (särskilt inkomster från egenföretagande och finansiella tillgångar). Även om realinkomsttillväxten väntas bli måttlig 2025–2027, i takt med att effekterna av att reallöneupphämtning avtar, bör tillväxten i den privata konsumtionen också gynnas av en måttlig minskning av sparkvoten i takt med att konsumtionsmönstren gradvis normaliseras. Hushållens sparkvot väntas vara fortsatt högt, vilket återspeglar fortsatt höga, om än sjunkande, räntor och fortsatt strama kreditvillkor, och gradvis minska under prognosperioden, om än i långsammare takt än vad som förutsågs i prognoserna från september 2024. En återhämtning i konsumentförtroendet samt konsumtionsutjämnande beteende – dvs. att hushållens konsumtion reagerar med fördröjd effekt på ökad köpkraft – kommer sannolikt också att bidra till att sparandet gradvis minskar. Jämfört med prognoserna från september 2024 har tillväxten i den privata konsumtionen reviderats upp med 0,1 procentenhet för 2024. Detta återspeglar en marginellt starkare dynamik mot bakgrund av högre arbetsinkomsttillväxt, men en nedrevidering har gjorts för 2025 och 2026, med 0,1 procentenhet respektive 0,2 procentenheter, vilket till stor del återspeglar ett högre sparande, i ett läge med en förväntad långsammare normalisering av hushållens konsumtionsbeteende.

Bostadsinvesteringarna beräknas minska ytterligare under 2024, för att sedan långsamt återhämta sig under 2025 när de negativa effekterna av åtstramningen av finansieringsförhållanden gradvis avtar och hushållens reala inkomster fortsätter att öka. Den långvariga nedgången i bostadsinvesteringar torde ha fortsatt under tredje kvartalet 2024 och denna utveckling lär fortsatte under kommande kvartal, om än i mer dämpad takt, vilket återspeglar en ihållande svag efterfrågan på bostäder I stort sett i linje med den förväntat bättre efterfrågan på bostadslån som rapporterades i ECB:s senaste enkätundersökning om bankernas utlåning i euroområdet väntas bostadsinvesteringarna återhämta sig från och med andra halvåret 2025, mot bakgrund av en gradvis nedgång i bolåneräntorna och stigande inkomster för hushållen. Efter en ytterligare betydande minskning 2024, med en negativ överhängseffekt på årlig tillväxt 2025, kommer bostadsinvesteringarna sannolikt att öka på årsbasis 2026, för första gången sedan 2022.

Företagsinvesteringarna väntas öka i måttlig takt under prognosperioden i ett läge med geopolitisk och ekonomisk-politisk osäkerhet, men få stöd av en gradvis förbättring i inhemsk och utländsk efterfrågan, robust vinsttillväxt per enhet och mer gynnsamma finansieringsvillkor. Företagsinvesteringarna i euroområdet minskade under första halvåret 2024 till följd av hög volatilitet på grund av multinationella företags verksamhet i Irland, svag efterfrågan och ökad osäkerhet. Drivet av förväntat starkare inhemsk och utländsk efterfrågan, förbättrade finansieringsförhållanden och solid vinsttillväxt per enhet beräknas investeringarna öka 2025. Under 2026 och 2027 kommer finansieringsförhållandena, liksom stimulanseffekter från utnyttjande av medel inom ramen för NGEU-programmet och privata medel för att stimulera den digitala och gröna omställningen, också att bidra till återhämtning i investeringar.

Efter en nedgång under tredje kvartalet 2024 väntas euroområdets exporttillväxt vara fortsatt dämpad innan den tar fart nästa år, under förutsättning att de globala handelstullarna är oförändrade. Trots en stark utländsk efterfrågan, främst på grund av tidigareläggning av,^[3] var exporttillväxten måttlig under andra kvartalet. I och med den globala tillverkningscykelns försvagning och ihållande konkurrenskraftsutmaningar för euroområdets exportörer minskade^[4] exporttillväxten under årets tredje kvartal, i linje med negativa signaler från de senaste enkätindikatorerna för exportorderingången för tillverkningsindustrin och tjänstesektorn. Exporten väntas återhämta sig i en tillväxttakt något under de historiska genomsnitten i slutet av 2025, efter en ökning av utländsk efterfrågan. Exportmarknadsandelarna bedöms dock minska under hela prognosperioden. Importen väntas också öka i en dämpad takt, något under sin långsiktiga tillväxttakt. Efter ett positivt bidrag under andra kvartalet 2024 gav handelsnettot ett negativt bidrag till tillväxten under det tredje kvartalet och förväntas ge ett ytterligare negativt bidrag under det fjärde kvartalet, för att sedan öka under första halvåret 2025. Bytesförhållandet bör förbättras under prognosperioden eftersom effekten av energiprischocken till största delen arbetat sig igenom ekonomin. Bytesbalansen väntas nå nästan 3 procent av BNP i slutet av prognosperioden, vilket är något över genomsnittet före pandemin på 2,6 procent.

Arbetsmarknaden förutspås i stort sett förbli motståndskraftig även om sysselsättningen torde bli långsammare jämfört med de senaste åren. Sysselsättningen ökade måttligt under andra och tredje kvartalet 2024. Den väntas öka i en något blygsam takt på 0,1 procent per kvartal under prognosperioden. På årsbasis väntas sysselsättningstillväxten ha minskat från 1,4 procent 2023 till 0,8 procent 2024 och beräknas fluktuera mellan 0,4 och 0,6 procent 2025–2027 (en revidering uppåt med 0,2 procentenheter för 2026 jämfört med prognoserna från september, delvis på grund av en upprevidering av arbetskraftstillväxten). Sysselsättningsmönstret (Diagram 3) återspeglar antagandet att de konjunkturfaktorer som har hållit sysselsättningen uppe mer än vanligt den senaste tiden, t.ex. att arbetskraft hamstras i ett läge med fortsatt stor brist på arbetskraft, stora vinstökningar, låga reallöner och stadig ökning av arbetskraftsutbudet, gradvis kommer att avta. Sysselsättningstillväxten beräknas bli dämpad i förhållande till BNP-tillväxten, men förväntas fortfarande återgå till en nivå som överensstämmer med dess historiska samband med BNP i mitten av 2027.^[5]

Diagram 3

Sysselsättning

(kvartalsvisa procentuella förändringar)

Tillväxten i arbetsproduktivitet väntas öka, om än i långsammare takt än vad som förutsågs i septemberprognoserna. Med den cykliska anpassningen av ekonomin under prognosperioden och en avmattning i sysselsättningsökningen väntas produktiviteten öka. Produktivitetstillväxten (per anställd) överraskade något på uppåtsidan tredje kvartalet 2024, men har reviderats ner under resten av prognosperioden, vilket återspeglar en långsammare konjunkturåterhämtning jämfört med prognoserna från september (Diagram 4). Produktivitetstillväxten (per anställd) beräknas nu öka från -0,1 procent 2024 till 0,8 procent 2025 och 0,9 procent 2026, men sjunka till 0,8 procent 2027. Detta innebär ett mer begränsat överskridande av den historiska genomsnittliga tillväxttakten på 0,6 procent per år under perioden 2000–2019, jämfört med prognoserna från september, och bör ses mot bakgrund av den årliga genomsnittliga produktivitetstillväxten på 0,3 procent mellan 2020 och 2023. De cykliska faktorer som observerats den senaste tiden och som lett till ökad hamstring av arbetskraft, svaga reallöner och en robust arbetskraftstillväxt beräknas minska långsamt, vilket leder till en konjunkturmässig återhämtning i produktivitetstillväxten. Produktivitetstillväxten har reviderats ner för att ta hänsyn till strukturella faktorer som kan begränsa återhämtningstakten 2025 och 2026, såsom den gradvisa omfördelningen av ekonomisk verksamhet till tjänstesektorn, omställningskostnaderna till miljöanpassningen av ekonomin, en mer bestående negativ inverkan av energiprischocken, en långsammare användning än väntat av mycket innovativ AI-teknik och demografiska förändringar.

Diagram 4

Arbetsproduktivitetsökning per anställd

(årlig procentuell förändring)

Arbetslösheten väntas sjunka ytterligare till nya historiskt låga nivåer (Diagram 5). Trots en liten ökning i början av 2025 förutspås arbetslösheten fortsätta att minska stadigt från och med det tredje kvartalet 2025 och nå 6,1 procent 2027. Arbetslösheten har reviderats ner något, med i genomsnitt 0,1 procentenhet, för 2024–2025, delvis på grund av den senaste tidens lägre arbetslöshetsutfall, men även för 2026, på grund av en mer motståndskraftig sysselsättningstillväxt.

Diagram 5

Arbetslöshet

(procent av arbetskraften)

4 Finanspolitiska utsikter

Euroområdets finanspolitiska inriktning beräknas ha stramats åt betydligt under 2024, vilket är mer än väntat i prognoserna från september 2024. Revideringarna har drivits av icke-diskretionära faktorer (Tabell 4). De offentliga finanserna 2023 visar nu på en liten uppmjukning, till skillnad från en neutral inriktning enligt prognoserna från september, till stor del som resultat av de revideringar som görs av referensvärdet för nationella räkenskaper för 2024. Delvis som en återspegling av denna något lättare ställning 2023 beräknas den finanspolitiska inriktningen ha stramats åt betydligt under 2024 när en stor del av åtgärderna för energi- och inflationsstöd avvecklats liksom betydande icke-diskretionära faktorer. Det senare speglar till exempel en stark inkomstutveckling i vissa länder beroende på bland annat sammansättningseffekter. Åtstramningen av den finanspolitiska inriktningen under 2024 är kraftigare än vad som förutspåddes i prognoserna från september på grund av ovannämnda icke-diskretionära inkomstfaktorer, som mer än uppväger de mindre lättnader p.g.a. revideringar av diskretionära finanspolitiska åtgärder. På det hela taget är dock den kumulativa finanspolitiska inriktningen under perioden 2020–2024 fortfarande mycket ackommoderande, vilket återspeglar det stora finanspolitiska stöd som beviljats sedan pandemin bröt ut.

Den finanspolitiska inriktningen väntas fortsätta att stramas åt, men bara något under 2025–2026 och mer kraftigt 2027 när de utgifter som finansieras genom NGEU-bidrag planeras fasas ut – de finanspolitiska antagandena omges dock av osäkerhet.^[6] För 2025 pekar de diskretionära finanspolitiska åtgärderna, som ingår i grundscenariot och som återspeglar de utkast till budgetplaner som regeringarna lämnat in, på en något större åtstramning än vad som förutsågs i septemberprognoserna. Detta beror främst på höjningar av direkta skatter och socialförsäkringsavgifter till följd av nya åtgärder i flera länder. Åtstramningen uppvägs delvis av fortsatt ökade offentliga investeringar och större budgettransfereringar, samt lättnader i icke-diskretionära faktorer.^[7] Under 2026 beräknas den finanspolitiska inriktningen endast stramas åt något, vilket innebär en lättnad jämfört med tidigare prognoser.^[8] Under 2027 återspeglar den relativt kraftiga åtstramningen av den finanspolitiska inriktningen och de diskretionära finanspolitiska åtgärderna främst lägre offentliga investeringar och finanspolitiska transfereringar i samband med att NGEU:s bidragsfinansiering löper ut. Ökningstakten i den offentliga konsumtionen antas också dämpas mer påtagligt (i reala termer från och med 2025, efter en kraftig uppgång 2024). På det hela taget tyder revideringarna av de diskretionära finanspolitiska åtgärderna jämfört med prognoserna från september på en liten lättnad i finanspolitiken under prognosperioden (på nästan 0,1 procentenhet av BNP sammanlagt under 2024–2026), främst på grund av finanspolitiska transfereringar, som mer än kompenserar höjningar av skatter och sociala avgifter.

Euroområdets budgetsaldo torde förbättras mycket gradvis under prognosperioden och skuldkvoten bedöms öka något och därefter i stort sett stabiliseras (Tabell 4). Efter en mer betydande nedgång som beräknats för 2024 väntas underskottet i euroområdet endast förändras något och hamna strax under referensvärdet på 3 procent av BNP 2027. Denna utveckling följer till största delen den beräknade förbättringen av det konjunkturrensade primära underskottet, som förutspås uppväga ökningen av räntebetalningar. Konjunkturkomponenten väntas bli liten, försämras något 2024 för att sedan vara svagt negativ fram till 2027. Jämfört med prognoserna från september har budgetsaldot reviderats upp något för 2024–2025, men är oförändrat för 2026. Detta beror främst på revideringarna av icke-diskretionära inkomstfaktorer och de konsolideringsåtgärder som beskrivits ovan. Euroområdets skuldkvot i förhållande till BNP ser ut att öka något 2024–2026 allt eftersom kontinuerliga (om än sjunkande) primära underskott och positiva underskotts-/skuldanpassningar mer än väl uppväger gynnsamma ränte-/tillväxtskillnader. Den väntas stabiliseras mot slutet av bedömningsperioden. Jämfört med prognoserna från september har skuldkvoten reviderats ner under hela perioden, främst på grund av gynnsamma baseffekter (nämnaren) 2023 efter de revideringar som gjordes av riktmärket för nationalräkenskaperna för 2024.

5 Priser och kostnader

Den totala inflationen beräknas ha ökat igen under sista kvartalet 2024 och bedöms sedan gå ner till att ligga kring ECB:s inflationsmål på 2 procent från och med andra kvartalet 2025 (Diagram 6 och Diagram 7). Den totala inflationen väntas öka fram till årsskiftet, främst p.g.a. baseffekter i energipriserna, för att därefter återvända till en nedåtgående bana. HIKPX-inflationen väntas börja sjunka i början av 2025 och nå 1,9 procent 2027, driven av tjänstekomponenten. Sammantaget implicerar detta en gradvis ytterligare nedgång i den totala inflationen under prognosperioden, som avbryts av en liten tillfällig ökning 2027 till följd av finanspolitiska åtgärder i samband med den gröna omställningen.

Diagram 6

HIKP-inflation i euroområdet

(årlig procentuell förändring)

Diagram 7

HIKP-inflation i euroområdet – dekomponering i huvudkomponenter

(årliga procentuella förändringar, bidrag i procentenheter)

Energiinflationen torde förbli negativ under 2025 för att därefter bli positiv senare under prognosperioden. Energiinflationen väntas förbli negativ fram till tredje kvartalet 2025, främst på grund av antagandena om nedåtgående oljepriser, för att därefter återgå till positiva nivåer, främst på grund av baseffekter för bränslen (Diagram 7). Volatilitet i energiinflationen väntas under första halvåret 2025, delvis på grund av att vissa energirelaterade finanspolitiska åtgärder har dragits in.^[9] Sammantaget väntas energiinflationen förbli dämpad med fortsatt positiva nivåer dock lägre än de historiska genomsnitten under 2026 och 2027 (Diagram 8 panel a). En beräknad uppgång 2027 återspeglar främst en tillfällig uppåteffekt från genomförandet av 55 %-paketet, närmare bestämt ett nytt system för handel med utsläppsrätter (ETS2) för uppvärmning av byggnader och för drivmedel (se ruta 2 för närmare uppgifter).

Livsmedelsinflationen väntas öka 2025 innan den sjunker och därefter i stort sett rör sig i sidled (Diagram 8, panel b). Livsmedelsinflationen har stigit de senaste månaderna och låg i oktober på 2,9 procent, främst beroende på ogynnsamma vädereffekter. Den väntas öka till omkring 3,2 procent i mitten av 2025, vilket åtminstone inledningsvis beror på inflationen på oförädlade livsmedel och antaganden om kraftiga ökningar av råvarupriserna. Därefter beräknas den sjunka till i genomsnitt 2,2 procent fram till 2027 beroende på avtagande energi- och arbetskraftskostnadstryck på medellång sikt, och ge ett blygsamt bidrag till den totala inflationen (Diagram 7).

Diagram 8

Utsikter för HIKP-, energi- och livsmedelsinflation

a) HIKP energi

(årlig procentuell förändring)

b) HIKP livsmedel

(årlig procentuell förändring)

HIKPX-inflationen väntas sjunka från 2,9 procent 2024 till 1,9 procent 2027, främst på grund av en måttlig minskning av tjänsteinflationen (Diagram 9). HIKPX-inflationen har varit relativt flack sedan början av 2024, även om detta döljer en viss dämpning i prisökningstakten på industrivaror exklusive energi till nivåer under de långsiktiga genomsnitten, medan tjänsteinflationen har varit relativt ihållande och i huvudsak rört sig i sidled på omkring 4 procent sedan november 2023. Den beräknade dämpningen av HIKPX-inflationen från och med 2025 beror på en gradvis nedgång i tjänsteinflationen, som följd av att tidigare chocker fortsätter att klinga av, samt på ett dämpat arbetskraftskostnadstryck. Mer allmänt återspeglar inflationsnedgången kopplad till HIKPX-inflationen en kvarstående nedåteffekt från dämpande indirekta effekter av tidigare energiprischocker och det fortsatta genomslaget av nedåteffekter av ECB:s penningpolitiska åtgärder mellan december 2021 och september 2023. Denna nedåtriktade effekt väntas bli ihållande och avta först mot slutet av prognosperioden.

Diagram 9

HIKP-inflation i euroområdet exklusive energi och livsmedel

(årlig procentuell förändring)

Jämfört med prognoserna från september 2024 har utsikterna för HIKP-inflationen reviderats upp med 0,1 procentenhet för 2024 men är oreviderade för perioden efter. För 2024 uppvägs en liten upprevidering av livsmedelsinflationen mer än väl av en nedrevidering av energiinflationen. En marginell nedrevidering av HIKPX-inflationen över hela prognosperioden syns endast i de avrundade årliga genomsnittssiffrorna för 2026 och avser inledningsvis oväntade datautfall de senaste månaderna på grund av att inflationsutfallen för tjänster blev lägre än väntat. Senare under bedömningsperioden har det mer att göra med nedrevideringarna av utsikterna för ekonomisk tillväxt och löner. Upprevideringen av livsmedelsinflationen under hela bedömningsperioden beror främst på nyare utfall som varit högre än väntat samt på antaganden om högre livsmedelspriser. Energiinflationen har reviderats ner för 2024 och 2025 på grund av utfall som visat sig lägre än väntat och en nedrevidering av antagandena om olje- och elpriser, trots något högre antaganden om gaspriser (Ruta 1).

Diagram 10

Revideringar av inflationsprognosen jämfört med prognoserna från september 2024

(procentenheter)

Ruta 2
Bedömning av hur klimatförändringspolitik påverkar tillväxt och inflation

Ytterligare politiska åtgärder för att uppnå EU:s mål om att minska utsläppen av växthusgaser träder i kraft under de kommande åren. I denna ruta görs en bedömning av hur ändringar i nationella gröna diskretionära finanspolitiska åtgärder påverkar tillväxt och inflation under prognosperioden. En finanspolitisk åtgärd klassificeras som en grön åtgärd om den har en positiv inverkan när det gäller att förebygga eller anpassa sig till klimatförändringarna. I denna ruta undersöks dessutom hur EU:s nya system för handel med utsläppsrätter 2 (ETS2) kan påverka inflationen 2027.

Den årliga effekten av nationella gröna diskretionära finanspolitiska åtgärder i grundscenariot är upp till –0,1 procentenhet för tillväxt och upp till 0,2 procentenheter för inflationen i euroområdet (blå staplar i diagrammet). Närmare bestämt väntas den dämpande effekten på BNP-tillväxten öka något under prognosperioden, från nära noll 2024 till cirka ‑0,1 procentenhet 2026 och 2027. Effekten på HIKP-inflationen väntas bli cirka 0,2 procentenheter 2024 och 2025 och minska till 0,1 procentenhet 2026 för att sedan ligga nära noll 2027. Denna effekt uppstår främst genom åtgärder som påverkar energikomponenten, särskilt koldioxidprissättning och energiskatter.^[10] Sammantaget är effekten av nationella åtgärder något större än vad som beräknades i december 2023, men den är fortfarande relativt begränsad, vilket främst beror på en mycket gradvis infasning av åtgärder som direkt påverkar priserna, till exempel nationell koldioxidprissättning.^[11]

Diagram

Effekterna av nationella gröna diskretionära finanspolitiska åtgärder på tillväxt och inflation i grundscenariot för decemberprognoserna 2024

a) Real BNP-tillväxt	b) HIKP-inflation
(procentenheter)	(procentenheter)

Under de kommande tre åren kommer koldioxidprissättningen i EU, utöver nationella åtgärder, att utvidgas till att omfatta nya sektorer, vilket sannolikt kommer att påverka tillväxten, inflationen och de offentliga finanserna (Tabell). Som en del av 55 %-paketet kommer EU:s nuvarande system för handel med utsläppsrätter 1 (ETS1) att utvidgas till att omfatta sektorerna för luftfart, sjöfart och energiintensiva industrier, med en gradvis utfasning av gratis utsläppsrätter.^[12] Import till EU från energiintensiva industrier kommer att omfattas av en gränsjusteringsmekanism för koldioxid (CBAM). Dessutom kommer EU:s ETS2-system att införas 2027 för utsläpp från uppvärmning av byggnader och drivmedel, vilket sannolikt kommer att ha den mest relevanta direkta inflationseffekten. Åtgärderna kan också påverka inflationen indirekt genom importpriser och producentpriser. I den mån hushållen inte kompenseras kan ett sådant tryck uppåt på priserna också påverka deras utgifter och dämpa tillväxten. En del av intäkterna från ETS1 och ETS2 ska dock investeras i energieffektivitet och koldioxidsnål teknik, vilket innebär att nettoeffekterna på tillväxten ännu är inte tydliga.

Tabell

EU:s viktigaste åtgärder för koldioxidpris

Åtgärd	Nyckelelement
EU ETS1	Finns för el, och delvis för sjöfart och luftfart. Från 2024: inledning av utfasningen av gratis utsläppsrätter för luftfarten, ökad täckning av utsläpp från sjöfarten Från 2026: inledning av utfasningen av gratis utsläppsrätter för energiintensiva industrier
EU ETS2	Från 2027: tillämpning på utsläpp från uppvärmning av byggnader och drivmedel samt från små industrianläggningar
CBAM	Från 2026: import från energiintensiva industrier kommer att beskattas i enlighet med ETS1-koldioxidpris (såvida inte motsvarande beskattning finns i exportlandet).

Koldioxidpriset inom ramen för ETS2 kommer sannolikt att föras över på konsumenterna, men det råder osäkerhet om hur högt koldioxidpriset kommer att bli. I likhet med ETS1 kommer utsläppsrätter inom ramen för ETS2 att handlas och priset att fastställas av marknaden. Priset på en utsläppsrätt inom ETS2 är ännu inte känt, eftersom det ännu inte förekommer någon handel. I ETS-direktivet^[13] föreskrivs dock att om genomsnittspriset under två på varandra följande månader överskrider ett tröskelvärde på 45 EUR/ton₂ (per ton koldioxid₂ i 2020 års priser) under de inledande åren, eller om priset ökar för snabbt, kommer ytterligare utsläppsrätter att frigöras från en marknadsreserv för att hålla priserna under tröskelvärdet. Leverantörer i tidigare led kommer att behöva betala för utsläpp från sina produkter – och det verkar troligt att de kommer att föra över kostnaderna på konsumenterna. En direkt inverkan på HIKP:s energiinflation förväntas därför. Hur stor denna inverkan blir beror bland annat på utvecklingen av ETS2-priserna. I avsaknad av marknadsbaserade uppgifter om en sannolik prisnivå 2027 utgår grundscenariot från en prisnivå som ligger på tröskelvärdet (dvs. 59 EUR/tonCO₂ i förväntade 2027 års priser).^[14]

Effekten på HIKP-inflationen är osäker och skulle kunna variera från 0,0 procentenheter till 0,4 procentenheter 2027, med en mycket mindre effekt 2028. Utöver osäkerheten om ETS2-priset är takten och omfattningen av genomslaget på konsumentpriserna är ännu oklart. Även om förändringar i kostnadstrycket på energiprodukter normalt överförs snabbt till konsumenterna kan ett något fördröjt genomslag förväntas då: i) företag behöver överlämna ETS2-tillstånd endast för 2027 under 2028, (ii) i vissa länder finns eftersläpningar i prisjustering av konsumentavtal för gas och iii) administrativa priser och finanspolitiska åtgärder kan inledningsvis dämpa effekten.^[15] Ytterligare en osäkerhetsfaktor rör planerade övergångar från befintliga nationella system till ETS2.^[16] Uppskattningarna, baseras på en rad rimliga antaganden om prisnivån för ETS2, hur snabbt och i vilken omfattning det slår igenom samt villkoren för övergången till ETS2 i länder med befintliga nationella system, tyder på att effekten på HIKP-inflationen 2027 skulle kunna uppgå till mellan 0,0 procentenheter och 0,4 procentenheter, med en mycket mindre effekt 2028.^[17] Effekten skulle kunna dämpas om hushållen kraftigt och i förebyggande syfte ersätter fossila bränslen och/eller om regeringarna vidtar riskreducerande åtgärder. Utöver ETS2 väntas andra åtgärder i 55 %-paketet (t.ex. införandet av CBAM) endast ha en liten inverkan.

Bortom prognosperioden kan ETS2-priset komma att öka ytterligare, men sådana ökningar kan dämpas av en minskning av andelen fossila bränslen i konsumtionskorgen. En rad studier i litteraturen förväntar sig mycket högre priser fram till 2030 (efter det att tröskelprismekanismen har tagits bort).^[18] Priserna i den övre delen av uppskattningarna bygger på antagandet att andra kompletterande strategier för utsläppsminskning (t.ex. bestämmelser om ökad energieffektivitet eller förbud mot fordon med förbränningsmotorer) endast delvis kommer att vara effektiva. Sådana prisökningar skulle medföra en betydande inflationsdrivande kraft från denna politik efter 2029, medan grundscenariot för närvarande utgår från att införandet av ETS2 kommer att leda till tillfälliga effekter först 2027 (och i mindre utsträckning även 2028). Dessutom är det sannolikt att priserna kommer att vara mer volatila. Slutligen kan på längre sikt effekten på HIKP:s energiinflation av framtida förändringar i ETS2-priser mildras av en sjunkande andel av och minskade hushållsutgifter för fossila bränslen i energimixen.

De nominella löneökningarna beräknas inledningsvis ligga kvar på höga nivåer, men sedan gradvis sjunka, delvis som resultat av att reallönerna når upp till de nivåer som rådde före inflationsuppgången. Ökningen i ersättning per anställd beräknas ha minskat till 4,5 procent under tredje kvartalet 2024 (i linje med prognoserna från september).^[19] Löneökningarna väntas fortsätta sin varaktiga nedgång och avta från ett genomsnitt på 4,6 procent 2024 till 2,8 procent 2027 (Diagram 11). Denna nedgång återspeglar främst en väntad nedgång i avtalslönerna, delvis på grund av mindre höjningar av minimilönerna, medan bidraget från löneglidningen bör vara försumbart under 2024 men relativt stabilt och måttligt de kommande åren. Efter de senaste revideringarna av nationalräkenskaperna beräknas reallönerna under tredje kvartalet 2024 ha återgått till de nivåer som noterades i början av 2022. Även om detta innebär lägre inflationstryck är arbetsmarknaderna fortfarande strama, vilket bidrar till att förklara varför löneökningarna fortfarande är höga jämfört med det historiska genomsnittet på 2,3 procent. Jämfört med prognoserna från september 2024 har ökningen i ersättning per anställd reviderats upp med 0,1 procentenhet för 2024, p.g.a. överraskande datautfall, men har reviderats ner med 0,3 procentenheter för efterföljande år i linje med den beräknade lägre arbetslösheten.

Diagram 11

Ersättning per anställd

(årliga procentenheter)

Tillväxten i enhetsarbetskostnader beräknas minska 2025 och 2026 tack vare ökande produktivitet och sjunkande löneökningar. Enhetsarbetskostnaderna beräknas ha ökat med 4,5 procent under det tredje kvartalet 2024 och väntas sjunka kraftigt till i genomsnitt å 2,0 procent fram till 2027.^[20] Den kommer dock att ligga över det historiska genomsnittet på 1,8 procent. Jämfört med framtidsbedömningarna från september 2024 har tillväxten i enhetsarbetskostnader reviderats ner med 0,2 procentenheter för 2024 och med 0,1 procentenhet för 2026.

Sammantaget väntas det inhemska pristrycket, mätt som ökningstakt för BNP-deflatorn, fortsätta att minska, och vinstmarginalerna utgör en buffert mot arbetskraftskostnadstrycket på kort sikt (Diagram 12). Den årliga tillväxttakten för BNP-deflatorn beräknas ha sjunkit snabbt 2024, med ett genomsnitt på 2,9 procent för året (efter 5,9 procent 2023), men den beräknas minska mer gradvis under bedömningsperioden och uppgå till i genomsnitt 2,1 procent 2027. Vinsttillväxt per enhet väntas fortsätta att absorbera den relativt kraftiga ökningen av arbetskostnaderna, men bara på kort sikt.^[21] I takt med att tillväxten i enhetsarbetskostnader dämpas och andra insatskostnader förblir begränsade väntas ökningen av vinstmarginalen återhämta sig något från och med 2025, med hjälp av den ekonomiska återhämtningen och starkare produktivitetstillväxt, och därmed åter bidra positivt till det inhemska pristrycket från och med 2025. Jämfört med prognoserna från september 2024 har BNP-deflatorns tillväxt reviderats ner något för 2024, är oförändrad för 2025 och revideras upp något för 2026. Tillväxten i vinstmarginalen har reviderats ner något för 2024 och upp för 2025 och 2026, vilket i stort uppväger motsvarande upp- och nedrevideringar av ökningen av enhetsarbetskostnaderna.

Diagram 12

Inhemskt pristryck

a) BNP-deflator och dess komponenter	b) BNP-deflator och dess komponenter – revideringar jämfört med prognoserna från september 2024
(årliga procentuella förändringar, bidrag i procentenheter)	(bidrag i procentenheter)

Importprisinflationen väntas öka men ligga kvar under 2 procent under hela prognosperioden. Tillväxttakten i importdeflatorn väntas öka från ‑0,6 procent 2024 till 1,6 procent 2025 och 1,7 procent 2027. Siffrorna för 2024–2025 har reviderats ner i linje med nedrevideringar av konkurrenternas exportpriser och trots den mindre depreciering av euron som följer av tekniska antaganden (Ruta 1).

6 Känslighetsanalyser

Alternativa energiprisbanor

Den framtida prisutvecklingen på energiråvaror är fortsatt mycket osäker och alternativa utvecklingsbanor för olje- och gasråvarupriser skulle kraftigt påverka de ekonomiska utsikterna, särskilt för inflationen. Medan prognoserna baseras på de tekniska antagandena i ruta 1 härleds i denna känslighetsanalys alternativa nedåt- och uppåtbanor från de 25:e och 75:e percentilerna av de implicita neutrala tätheterna för både olje- och gaspriserna.^[22] Alternativa utvecklingsbanor för oljepriser är symmetriskt fördelade runt grundscenariot, vilket återspeglar i stort sett balanserade risker. Fördelningen av gaspriserna pekar däremot på uppåtrisker för de tekniska antagandena (Diagram 13), troligen som återspegling av osäkerhet i leveranser. Dessa osäkerheter hänger samman med det nära förestående upphörandet av avtalet om transitering av gas mellan Ukraina och Ryssland samt nya förseningar i projekt för leverans av flytande naturgas. Ett antagande om konstanta priser beaktas också för både olje- och gaspriser. I varje enskilt fall beräknas ett syntetiskt energiprisindex (ett vägt genomsnitt av olje- och gasprisbanorna) och effekterna bedöms med hjälp av ECB:s och Eurosystemets modeller. Resultatet visas i Tabell 6.

Diagram 13

Alternativa banor för förmodade energipriser

a) Antagande om oljepris

(USD/fat)

b) Antagande om gaspris

(euro/Mwh)

Alternativ växelkursutveckling

I denna känslighetsanalys bedöms konsekvenserna för grundscenariot av alternativa utvecklingsbanor för växelkursen. De tekniska antagandena för växelkurserna i prognosernas grundscenario hålls konstanta under prognosperioden. Alternativa utvecklingsbanor på nedåt- och uppåtsidan beräknas från den 25:e och 75:e percentilen av den implicita neutrala täthetsfunktionen för växelkursen USD/EUR den 20 november 2024 (Diagram 14) Effekterna av dessa alternativa banor utvärderas bedöms med hjälp av ECB:s och Eurosystemets modeller. De genomsnittliga effekterna på produktionstillväxt och inflation i dessa modeller framgår av Tabell 7

Diagram 14

Alternativa banor för USD/EUR växelkurs