Valutatransaktioner

Om ECB

Eurosystemet genomför valutatransaktioner i enlighet med artiklarna 127 och 219 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Valutatransaktioner innefattar:

• Valutainterventioner.
• Transaktioner som försäljning av ränteinkomster från valutareservtillgångar och ”affärstransaktioner”.

Valutainterventioner

Unilateralt eller samordnat agerande

I avsaknad av formella avtal eller allmänna riktlinjer kan Eurosystemet bestämma att genomföra valutainterventioner när så behövs. Eurosystemet kan genomföra sådana interventioner antingen på egen hand, dvs. unilateralt, eller som del av en samordnad intervention med andra centralbanker, dvs. samordnat.

Centraliserat eller decentraliserat

Interventioner kan antingen utföras direkt av ECB (centraliserat) eller av de nationella centralbankerna, på ECB:s vägnar (decentraliserat), i egenskap av ombud. Det spelar ingen roll om verkställandet av interventionen sker centraliserat eller decentraliserat med hänsyn till transaktionens slutliga syfte.

Varje intervention i någon annan EU-valuta ska genomföras utan att det påverkar ECB:s huvudmål att upprätthålla prisstabilitet och utföras av Eurosystemet i nära samordning med den berörda centralbanken utanför euroområdet, särskilt vad gäller finansieringen av interventionen.

Växelkursmekanismen ERM2

Bakgrund

Valutainterventioner kan också äga rum inom ramen för växelkursmekanismen II (ERM2), som trädde i kraft vid starten av etapp tre av Ekonomiska och monetära unionen. ERM2 baseras i huvudsak på två rättsakter: en resolution från Europeiska rådet av den 16 juni 1997 och ett avtal av den 1 september 1998, med ändringar, mellan ECB och de nationella centralbankerna utanför euroområdet.

Konventioner och förfaranden för ERM II (endast på engelska)

Deltagare

Danmark ingår i ERM2 sedan den 4 januari 1999 efter att ha deltagit i ERM. Bulgarien ingår sedan den 13 juli 2020.

Centralkurserna mot euron och de obligatoriska interventionskurserna i ERM2

Ekofinrådets roll

Valutainterventioner kan också genomföras inom ramen för institutionella växelskursrelationer mellan euron och valutorna i länder utanför Europeiska unionen (t.ex. amerikanska dollar och japanska yen). Vad beträffar dessa valutor föreskriver artikel 219 i fördraget två möjliga institutionella arrangemang.

• Ekofinrådet får ingå formella avtal om ett växelkurssystem för euron.
• Ekofinrådet får utarbeta allmänna riktlinjer för valutapolitiken.

Hittills har inget av dessa förfaranden använts. ECB skulle vara involverad i båda fallen, antingen genom att utfärda en rekommendation eller genom att konsulteras av Ekofinrådet. Båda dessa institutionella förfaranden måste emellertid ske i överensstämmelse med huvudmålet att upprätthålla prisstabilitet. ECB:s kapacitet att utföra valutainterventioner är inte begränsad till dess innehav av utländsk valuta. ECB kan också finansiera interventioner på andra sätt, till exempel genom valutaswappar.