Rapport om en digital euro

• I en rad framtida scenarier kunde en digital euro vara ett realistiskt alternativ för Eurosystemet så att både centralbankens huvuduppgifter och EU:s allmänna ekonomiska politik kan uppnås, förutsatt att utformningen av en digital euro uppfyller scenariospecifika krav.
• En digital euro kan utfärdas för att i) underlätta digitalisering av den europeiska ekonomin och stärka Europeiska unionens strategiska oberoende, ii) som respons på en kraftigt minskad användning av kontanter som betalningsmedel, iii) om det finns en stor sannolikhet att användningen av utländska centralbankspengar eller privata digitala betalningar skulle bli vanligare i euroområdet, iv) som en ny penningpolitisk transmissionskanal, v) för att mildra riskerna för det normala tillhandahållandet av betaltjänster, vi) för att främja eurons internationella roll och vii) för att uppnå förbättringar i de totala kostnaderna och de ekologiska fotavtrycken i penning- och betalningssystemen.
• Att ett specifikt scenario realiseras motiverar inte nödvändigtvis utgivning av en digital euro om alternativa lösningar finns.

• En digital euro bör utformas så att utgivningen varken leder till eventuella oönskade konsekvenser eller till möjliga negativa effekter på penningpolitiken, den finansiella stabiliteten eller på tillhandahållandet av tjänster från banksektorn. Utformningen ska också göras så att eventuella risker mildras.
• En överdriven användning av digital euro som form av investering och därmed förbundna risker för plötsliga stora omflyttningar från bankinlåning till digital euro bör undvikas. En digital euro bör finnas tillgänglig via mellanhänder som står under tillsyn och IT-projektrisker bör minimeras (t.ex. projektförseningar eller oförutsedda kostnader). Eurosystemet bör sträva efter att uppfylla regleringsstandarder även när de har undantagits, såvida det inte tydligt ligger i allmänintresset att inte göra det.
• En digital euro torde vara ett effektivt sätt att uppnå Eurosystemets mål om man jämför med alternativen. Villkor bör fastställas för användning utanför euroområdet. Digitala eurotjänster måste vara mycket motståndskraftiga mot cyberhot.

• De konkreta designvalen för en digital euro skulle avgöra den rättsliga grunden för utgivningen.
• EU:s primärrätt utesluter inte möjligheten att utfärda en digital euro som lagligt betalningsmedel. Detta skulle följaktligen förplikta betalningsmottagare att acceptera denna för betalningar.
• Vissa praktiska arrangemang för distribution av och tillgång till en digital euro skulle i princip kunna läggas ut på entreprenad, men behöva stå under strikt tillsyn av Eurosystemet.

• De potentiella egenskaperna hos en digital euro kan utformas så att de uppfyller Eurosystemets grundprinciper och villkoren i rapporten.
• Baserat på de möjliga egenskaperna av en digital euro har två breda typer fastställts. Dessa skulle uppfylla de önskade egenskaperna: offline och online. Dessa typer är kompatibla med varandra och kan erbjudas samtidigt i den mån de både uppfyller de grundläggande principerna och de allmänna villkor som fastställts.

• Den största skillnaden mellan en direkt modell och en modell som förmedlas genom mellanhänder är den privata sektorns roll. I en direkt modell är mellanhänder som står under tillsyn endast grindvakter, men i en modell som förmedlas (genom mellanhänder) skulle de spela en mer framträdande roll, inbegripet som avvecklingsagenter. I båda fallen skulle den privata sektorn kunna bygga nya företag baserat på digitala eurorelaterade tjänster.
• Lösningar för slutanvändarnas tillgång till en digital euroinfrastruktur kan antingen vara maskinvaru- eller programvarubaserade eller en kombination av dessa. I alla händelser krävs sträng kundautentisering och identifiering vid front-end-tillträde.
• Slutanvändarlösningar och privata system som medverkar i tillhandahållandet av digitala eurotjänster bör samverka med centralbankens back-end-infrastruktur på ett sätt som garanterar högsta möjliga skydd mot risken för obefogat skapande av digitala euroenheter utan tillstånd från centralbanken.

• En övergripande och balanserad policyinriktad bedömning av utmaningarna med en digital euro och dess potential i förhållande till möjliga alternativ är nödvändig innan utgivningen av den digitala euron kan övervägas. Synpunkter från institutioner, medborgare och yrkesverksamma kommer att ge värdefulla bidrag till denna bedömning, bland annat genom ett offentligt samråd.
• Praktiska försök är nödvändiga för att testa funktionella designalternativ och undersöka teknisk genomförbarhet samt förmåga att tillgodose potentiella användares behov. Försök bör i görligaste mån involvera den privata sektorn och potentiella användare och bör inte föregripa beslut eller ålägga Eurosystemet att tillhandahålla en digital euro.
• För att säkerställa att meningsfulla svar erhålls på de öppna frågor som tas upp i denna rapport kommer Eurosystemet att överväga om ett digitalt europrojekt ska inledas i mitten av 2021, eventuellt med en undersökningsfas i syfte att utveckla en minsta gångbara produkt.
• Utöver en konceptuell analys och praktiska försök från Eurosystemets sida skulle europeiska och internationella institutioner, forum och normgivare behöva delta för att se till att en digital euro kan uppfylla alla potentiella intressenters förväntningar.

Se avsnitt 7