Vad är underutnyttjande av kapacitet?
18 juli 2018
Underutnyttjande av kapacitet är ett begrepp som används för att beskriva mängden resurser som inte utnyttjas i en ekonomi. Underutnyttjandet utgörs av exempelvis arbetslösa människor eller oanvända maskiner i en fabrik.
Underutnyttjandet uppstår vanligtvis genom att efterfrågan i ekonomin är otillräcklig jämfört med vad den kan producera. Därför tittar ekonomer uppmärksamt på underutnyttjande, som alltså kan ge viktiga signaler om ekonomins tillstånd.
Varför övervakar centralbanker underutnyttjande av kapacitet?
Stort underutnyttjande i ekonomin brukar betyda att många människor söker arbete. Även om ekonomin skulle börja växa finns det knappast något tryck på producenterna att höja löner. Detta innebär i sin tur att de inte behöver höja sina priser för att täcka högre lönekostnader. Till följd av detta finns det ingen risk för att inflationen skulle öka okontrollerat. Det kan innebära att centralbanken kan hålla räntorna oförändrade och till och med överväga stimulansåtgärder, så som räntesänkning eller extraordinära åtgärder, för att förhindra långvarigt låg inflation eller till och med uppkomsten av deflation.
Underutnyttjandet börjar dock minska då sysselsättningen växer och företag börjar producerar mer. Ekonomin är således på väg mot full kapacitet. Producenter har svårigheter att hitta nya arbetstagare och måste höja lönerna för att behålla sina anställda. Det leder vanligtvis till kraftiga prisökningar. För centralbanker leder detta till ett tillstånd då räntor förmodligen borde höjas för att säkerställa prisstabilitet.
Omfattningen av underutnyttjandet ger alltså information om ekonomins nutida och framtida inflationstryck. Det är alltså en av de faktorer som kan hjälpa centralbanken att fatta penningpolitiska beslut om att höja och sänka räntan. Tidpunkten är avgörande för ett sådant beslut. Om räntorna höjs för tidigt kan det skada en ekonomisk återhämtning, men om räntorna höjs för sent kan i stället inflationen bli för hög.
Hur mäts underutnyttjande av kapacitet?
Mätningen av underutnyttjande innebär väsentliga utmaningar, vilket är ett skäl till varför den ofta är föremål för ekonomiska debatter. För att mäta underutnyttjandet använder ekonomer ofta ett produktionsgap som är skillnaden mellan den faktiska och den potentiella produktionen i en ekonomi. Faktisk produktion mäts med bruttonationalprodukt (BNP). Potentiell produktion handlar i sin tur om mängden av varor och tjänster som en ekonomi kan producera när dess resurser, dvs. arbetskraft, utrustning, infrastruktur och teknologi, används på ett effektivt och hållbart sätt.
Faktisk produktion kan vara lägre eller högre än potentiell produktion. Om den är lägre talar man om ett negativt produktionsgap. En ekonomi har ett negativt produktionsgap när det finns underutnyttjande av kapacitet. Om faktisk produktion är högre än potentiell produktion talar man om ett positivt produktionsgap. Det är fallet när efterfrågan är hög och ekonomin producerar mer än vad den på lång sikt kan upprätthålla.
Potentiell produktion är ett teoretiskt begrepp som inte kan mätas direkt. Experter använder olika metoder för att uppskatta den, vilket leder till olika resultat. Dessutom är uppskattningar av potentiell produktion vanligtvis mest osäkra för de tidpunkter som intresserar centralbanker mest, nämligen den senaste tiden och nutiden. Underutnyttjande och produktionsgap är således alltid aktuella ämnen i den ekonomiska debatten.