Vad är överskottslikviditet?

28 december 2017 (Senast uppdaterad den: 31 oktober 2023)

Vissa penningpolitiska verktyg tillför i banksystemet. Detta kan leda till att mer pengar finns tillgängliga än vad bankerna egentligen behöver. Vi kallar dessa pengar ”överskottslikviditet”. Låt oss titta närmare på vad detta innebär och var överskottslikviditeten kommer ifrån.

För det första, vad är likviditet och varifrån kommer denna?

Med ”likviditet” avses de pengar som innehas av vanliga banker. Viss likviditet hålls som kontanter i bankernas egna förvar men det är främst pengar som de håller på konton hos centralbanken. Dessa likvida medel som vanliga banker håller hos en centralbank kallas ofta för ”centralbanksreserver”.

En centralbank tillför främst likviditet genom sina penningpolitiska transaktioner. På ECB är dessa refinansieringstransaktioner och tillgångsköp.

Vad används likviditet för?

Bankerna använder denna likviditet för att uppfylla sina kortfristiga åtaganden som betalningar och kunduttag och även för att uppfylla centralbankernas kassakrav.

För centralbanker är den likviditet de tillför – särskilt hur mycket och till vilken kostnad – ett viktigt sätt att påverka förhållandena på finansmarknaderna och driva igenom penningpolitiken.

Om det finns mindre likviditet tillgänglig eller att den är dyrare påverkar det bankernas beslut om hur mycket och till vilka villkor de lånar ut och själva lånar. Experterna beskriver detta som en åtstramning av finansieringsförhållandena.

Och med stramare finansieringsförhållanden och högre räntor är människor och företag mer ovilliga att låna, vilket innebär att de konsumerar eller investerar mindre. Följaktligen kyls ekonomin av och inflationen går ner.

Det motsatta gäller också. När bankerna har mer tillgång till likviditet och till en lägre kostnad leder det till att människor och företag mer villiga att låna. Dessa lättnader i finansieringsförhållanden stimulerar bankernas utlåning och driver på ekonomin.

Så, om det här är likviditet, vad är då överskottslikviditet?

Överskottslikviditet är pengar i banksystemet som blir över efter det att vanliga banker har uppfyllt särskilda krav att hålla kassakravsmedel, dvs. miniminivåer av reserver. Bankerna måste hålla dessa kassakravsmedel för att täcka vissa skulder, främst kundinlåning. De behåller dessa medel på ett transaktionskonto hos sin nationella centralbank.

Denna överskottslikviditet kan cirkulera i banksystemet i och med att bankerna gör affärer med varandra.

Varför finns det överskottslikviditet i banksystemet?

Finanskrisen 2008 var en milstolpe. Före krisen beräknade ECB hur mycket likviditet som behövdes inom banksystemet i euroområdet som helhet för att sedan göra det relevanta beloppet tillgängligt för bankerna. Detta skedde genom lån som erbjöds genom regelbundna refinansieringstransaktioner. Bankerna skulle då lägga bud på lånen precis som vid en auktion. Om en bank lyckades med sina bud kunde den täcka sina behov eller låna ut pengarna till andra banker i det som kallas ”interbankutlåning”.

Sedan Lehman Brothers kollapsade började bankerna att tappa förtroendet för varandra. Utlåningen mellan banker upphörde i stort sett. I ett sådant klimat av misstro var de benägna att vända sig till centralbanken som den enda tillförlitliga källan till likviditet, att lämna mer aggressiva anbud i ECB:s refinansieringsauktioner och att pressa upp räntorna på lån under processen. Så vid den här tidpunkten övergick ECB till att tillföra så mycket likviditet som bankerna behövde till en fast ränta (s.k. ”fastränteanbud med full tilldelning”). Banker var naturligtvis i gengäld tvungna att lämna tillräckligt med säkerheter som en garanti i förhållande till det belopp de begärde.

I detta nya system ansåg bankerna att det var bättre att kräva lite mer likviditet än vad de behövde. Fler och fler banker började ”hamstra” likviditet bara för att vara på den säkra sidan. Och banksystemet som helhet började begära mer likviditet än vad som var absolut nödvändigt för att uppfylla kortfristiga åtaganden och kassakrav. Detta skapade överskottslikviditet i banksystemet.

Vanliga banker kan sätta in sin överskottslikviditet hos centralbanken, antingen på ett transaktionskonto eller i centralbankens inlåningsfacilitet. ECB-rådet beslutar om räntan på inlåningsfaciliteten, som är en av dess tre styrräntor. Den ränta som betalas på transaktionskonton är noll.

Så var står vi nu med denna överskottslikviditet?

Bankerna kan fortfarande få all den likviditet de behöver i vårt system med full tilldelning till fast ränta – det gäller fortfarande. 

Under en period ökade överskottslikviditeten i banksystemet ytterligare till följd av ECB:s tillgångsköp och riktade långfristiga refinansieringstransaktioner.

Köpprogrammen erbjöd mer penningpolitiska lättnader vid en tidpunkt då räntorna inte kunde sänkas mer. Men sedan november 2022 finns det allt mindre överskottslikviditet. Detta beror främst på att bankerna gradvis återbetalar de medel de lånat upp i våra riktade långfristiga refinansieringstransaktioner. En annan anledning är att Eurosystemet har minskat innehavet av sina penningpolitiska värdepappersportföljer sedan mars 2023.