1 Översikt

Euroområdets ekonomi försvagades under andra halvåret 2023, en nedgång förorsakad av stramare finansieringsförhållanden, dämpat förtroende och försämrad konkurrenskraft och väntas nu återhämta sig något långsammare än vad som förutsågs i ECB:s makroekonomiska prognoser från september 2023. Kortsiktiga indikatorer tyder på en svag ekonomisk aktivitet under fjärde kvartalet 2023. Tillväxten väntas dock stärkas från och med början av 2024, i takt med att den reala disponibla inkomsten stiger – med stöd av sjunkande inflation, robusta löneökningar och motståndskraftig sysselsättning – och exporttillväxt ökar i och med förbättrad utländsk efterfrågan. Effekterna av ECB:s penningpolitiska åtstramning och ogynnsamma förutsättningar för kreditutbudet fortsätter att få genomslag i ekonomin, vilket påverkar tillväxtutsikterna på kort sikt. Dessa dämpande effekter väntas avta senare under prognosperioden vilket stöder tillväxten. Sammantaget väntas den årliga genomsnittliga reala BNP-tillväxten avta från 3,4 procent 2022 till 0,6 procent 2023 innan den återhämtar sig till 0,8 procent 2024 och stabiliseras på 1,5 procent 2025 och 2026. Jämfört med prognoserna från september 2023 har utsikterna för BNP-tillväxten nedreviderats något för 2023–2024, mot bakgrund av den senaste tidens statistik och svaga enkätdata, medan de är oförändrade för 2025.^[1]

Inflationen har fortsatt att sjunka till följd av fallande energiinflation, effekter av penningpolitiska åtstramningar och av att trycket från tidigare produktionsled har lättat samt flaskhalsar på utbudssidan. Efter att ha sjunkit till 2,4 procent i november 2023 väntas HIKP-inflationen tillfälligt stiga på kort sikt till följd av en ny uppgång i energiinflationen. Den underliggande disinflationsprocessen väntas dock fortsätta, trots kraftiga ökningar av arbetskraftskostnaderna, som i allt högre grad är den viktigaste drivkraften bakom HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel. Trots en viss avkylning väntas arbetsmarknaden förbli stram, vilket tillsammans med kompensationseffekter från tidigare hög inflation torde hålla nominell lönetillväxt hög. Lönetillväxten väntas dock avta under prognosperioden när de uppåtriktade effekterna från inflationskompensationen gradvis avtar. Vinsterna ökade markant under 2022, men kommer att försvagas under prognosperioden och ge en buffert för arbetskraftskostnadernas genomslag. Eftersom inflationsförväntningarna på medellång sikt bedöms förbli förankrade kring ECB:s inflationsmål på 2 procent förväntas den totala HIKP-inflationen minska från 5,4 procent 2023 till ett genomsnitt på 2,7 procent 2024, 2,1 procent 2025 och 1,9 procent 2026. Jämfört med prognoserna från september 2023 har HIKP-inflationen nedreviderats för 2023 och 2024, främst på grund av att de senaste datautfallen varit lägre än väntat och lägre antaganden för energiråvarupriserna, medan den är oförändrad för 2025.

De ekonomiska utsikterna fortsätter att omges av hög osäkerhet, vilket återspeglas i osäkerhetsintervallen för tillväxt och inflation (diagram 1, 4 och 7). Denna rapport innehåller ett scenario med en bedömning av konsekvenserna för euroområdets ekonomi av en eventuell upptrappning av konflikten i Mellanöstern (ruta 3) och ett antal känslighetsanalyser avseende alternativa utvecklingsbanor för priserna på energi- och livsmedelsråvaror (ruta 4).

2 Realekonomin

Den ekonomiska aktiviteten i euroområdet minskade marginellt tredje kvartalet 2023, vilket återspeglade ett negativt bidrag till tillväxten från lagernedskärningar, vilket uppvägdes av ett positivt bidrag från inhemsk efterfrågan (diagram 1). Euroområdets tillväxt under tredje kvartalet 2023 var -0,1 procent, vilket är något lägre än den nolltillväxt som väntades i prognoserna från september 2023.^[2] Mervärdet i tillverkningsindustrin och byggsektorn fortsatte att minska tredje kvartalet, medan det steg inom tjänstesektorn. När det gäller efterfrågekomponenterna steg den privata konsumtionen tredje kvartalet, särskilt av tjänster, som sannolikt understöddes av kontaktintensiva tjänster under sommaren och varaktiga varor. Minskad konkurrenskraft till följd av både växelkursutvecklingen och energiprisutvecklingen har däremot lett till minskad export.

Diagram 1

Real BNP-tillväxt i euroområdet

(procentuella förändringar på kvartalsbasis, säsongsjusterade och arbetsdagskorrigerade data)

Den reala BNP-tillväxten väntas bli svag under fjärde kvartalet 2023, till följd av strama finansieringsförhållanden, för att sedan gradvis återhämta sig från och med det första kvartalet 2024, med stöd av ökningar i realinkomster och utländsk efterfrågan. Effekten av aktivitetsökningen till följd av återöppnandet efter pandemin och avvecklingen av flaskhalsar på utbudssidan håller på att avta samtidigt som strama finansieringsförhållanden och förhöjd konsumentosäkerhet fortsätter att tynga kraftigt. Enkätindikatorer tyder på en mycket svag eller minskande inhemsk ekonomisk aktivitet under fjärde kvartalet 2023, med vissa preliminära tecken på en utplaning. Dessutom torde sjunkande inflation och stigande löner, mot bakgrund av en fortsatt stram arbetsmarknad, stödja hushållens köpkraft runt årsskiftet. Vidare väntas exporttillväxten, även om den är fortsatt dämpad, ta igen en del av de förluster av exportmarknadsandelar som noterats de senaste kvartalen. Även om den ekonomiska aktiviteten väntas förbli dämpad under fjärde kvartalet 2023 bör den på det hela taget gradvis stärkas, till följd av ytterligare ökningar i real disponibel inkomst och utländsk efterfrågan, och därmed av stigande privat konsumtion och export, samtidigt som förtroendet sannolikt kommer att återhämta sig utan nya negativa chocker.

På medellång sikt beräknas BNP-tillväxten stabiliseras på nivåer som i stort sett ligger i linje med genomsnittet före pandemin, med stöd av ökande realinkomster och starkare utländsk efterfrågan. Den reala BNP-tillväxten väntas öka 2024–2025 och stabiliseras 2026 (tabell 2). Även om den senaste tidens medvind avtar väntas tillväxten drivas av lättande inflationstryck som underlättas av att energichocken avklingar samt av en robust inkomsttillväxt. Dessa faktorer bidrar, mot bakgrund av motståndskraftiga arbetsmarknader, till en stark återhämtning av den privata konsumtionen. Tillbakadragandet av energi- och inflationskompensatoriska finanspolitiska stödåtgärder som införts sedan 2022 kommer dock att ha en liten negativ inverkan på tillväxten 2024–2026.

Strama finansieringsförhållanden väntas fortsätta att ha en negativ inverkan på tillväxten, men denna effekt bör gradvis avta under prognosperioden. Effekterna av de penningpolitiska åtgärder som vidtagits sedan december 2021 fortsätter att få genomslag på den reala ekonomin och påverkar tillväxtutsikterna, särskilt för 2023 och 2024.^[3] Dessutom har förutsättningarna för kreditutbudet, enligt ECB:s senaste enkätundersökning om bankernas utlåning i euroområdet, stramats åt markant sedan början av året och utlåningstillväxten har minskat kraftigt. De negativa effekterna av kreditutbudet antas främst påverka företags- och bostadsinvesteringarna och, i mindre utsträckning, den privata konsumtionen. Även om det råder stor osäkerhet om den exakta tidpunkten för och omfattningen av penningpolitikens och kreditutbudets effekter på den reala ekonomin, baserat på marknadens förväntningar på den framtida räntebanan (ruta 1), väntas effekterna på den ekonomiska tillväxten börja avta efter 2024. En del av den beräknade ökningen av BNP-tillväxten på medellång sikt hänger därför samman med avtagande av dessa dämpande effekter.

Jämfört med prognoserna i september 2023 har den reala BNP-tillväxten nedreviderats med 0,1 procentenhet för 2023, med 0,2 procentenheter för 2024 och är oförändrad för 2025. Revideringarna återspeglar svagare datautfall för tredje kvartalet 2023 och försämrade enkätindikatorer. De senaste mer negativa utfallen och framtidsindikatorerna för exporten tyder på nedrevideringar av nettohandeln 2023–2025, vilket delvis uppvägs av små upprevideringar av inhemsk efterfrågan.

När det gäller komponenterna i real BNP väntas real privat konsumtion gradvis återhämta sig och stärka den ekonomiska tillväxten i takt med att osäkerheten och inflationen sjunker och realinkomsterna och förtroendet ökar. Den privata konsumtionen stagnerade under första halvåret i ett läge då konsumtionen av varor minskade, medan konsumtionen av konsumenttjänster var fortsatt motståndskraftig. Som en återspegling av nedgången i inflationen och fortsatt kvardröjande effekter efter pandemin, i kombination med en viss återhämtning av förtroendet i november, beräknas hushållens konsumtion ha stärkts under andra halvåret. På längre sikt bör konsumtionen, i takt med att inflationen och osäkerheten sjunker ytterligare och realinkomsterna förbättras, i avsaknad av ytterligare negativa chocker, ytterligare förbättra och understödja den ekonomiska tillväxten, trots att återöppnande effekter avtar. Hushållens konsumtionstillväxt förväntas förbli robust under 2026, med stöd av ökningar av både arbetsinkomster och andra inkomster samt av avtagande tidigare försiktighetsmotiv. Tillväxten i den privata konsumtionen har uppreviderats med 0,2 procentenheter för 2023, jämfört med prognoserna från september 2023, på grund av upprevideringar av data för första halvåret, men har nedreviderats med 0,2 procentenheter för 2024 på grund av högre besparingar på kort sikt men är oförändrad för 2025.

Den reala disponibla inkomsten beräknas ha återhämtat sig under 2023 och beräknas öka i snabbare takt under 2024–2026, vilket återspeglar sjunkande inflation och robusta löneökningar. Efter att ha sjunkit något under 2022 väntas real disponibel inkomst återhämta sig under 2023, främst till följd av en stark tillväxt i arbetsinkomster och andra inkomster samt sjunkande inflation. Tillsammans med den kraftiga löneutvecklingen väntas andra inkomster än arbetsinkomster stödja hushållens köpkraft den närmaste tiden. Finanspolitiska nettotransfereringar väntas ge ett i stort sett neutralt bidrag till real disponibel inkomst och konsumtionstillväxt under hela perioden.

Hushållens sparkvot väntas förbli hög jämfört med nivån före pandemin under hela prognosperioden. Sparkvoten ökade under första halvåret 2023 och väntas förbli hög ännu en tid, vilket återspeglar en kraftig ökning av andra inkomster än arbetsinkomster under första halvåret (delvis beroende på den höga benägenheten att spara denna typ av inkomster), fortsatt hög osäkerhet och starka sparincitament till följd av stigande räntor. I takt med att osäkerheten avtar bör dock hushållens sparkvot vända ner från 2025, även om den ligger långt över nivån före pandemin, eftersom högre räntor motverkar hushållens önskan att normalisera sitt sparande efter pandemin. Överskottssparandet väntas inte stödja konsumtionsökningen, eftersom det är koncentrerat till förmögna hushåll och mestadels ackumulerats i illikvida tillgångar, och eftersom en hög inflationstakt har haft en dämpande effekt på detta bestånds reala värde. Sparkvoten har uppreviderats jämfört med prognoserna från september 2023, vilket till stor del återspeglar revideringar av historiska data, förväntningar om ett mer försiktigt beteende hos hushållen och starkare incitament att spara tack vare höga räntor och stramare kredittillgång.

Bostadsinvesteringarna väntas fortsätta att minska under 2024 innan de återhämtar sig under 2025 och 2026, i takt med att de dämpande effekterna av åtstramningen av finansieringsförhållandena avtar. I linje med signalerna från kortfristiga indikatorer, t.ex. den fortsatta minskningen av antalet beviljade bygglov och det försämrade förtroendet hos byggbolagen, väntas bostadsinvesteringarna fortsätta sin nedåtgående trend under en tid och en återgång till positiv tillväxt ses inte förrän 2025. De fortsatt svaga bostadsinvesteringarna beror på den betydande åtstramningen av finansieringsförhållanden, bland annat den kraftiga höjningen av bolåneräntorna och bankernas stramare lånevillkor. I takt med att de negativa effekterna av åtstramningen av finansieringsförhållandena avtar och inkomsttillväxten stärks väntas bostadsinvesteringarna dock gradvis öka igen under 2025 och 2026. De negativa effekterna av stramare villkor för bankutlåning (inbegripet både efterfråge- och utbudsfaktorer) på bostadsinvesteringarna kommer sannolikt att bli kraftiga under 2023–2024 och fortfarande kännas av under 2025.

Företagsinvesteringarna väntas växa svagt 2024 på grund av strama finansieringsförhållanden, och därmed släpa efter efterfrågeökningen, med en förväntad återhämtning 2025–2026, vilket återspeglar avtagande negativa effekter av finansieringsförhållanden och stöd från NGEU-programmet (Next Generation EU). Efter en ökning under det tredje kvartalet väntas företagsinvesteringarna sjunka under fjärde kvartalet 2023 och i stort sett stagnera under första kvartalet 2024, eftersom svag ekonomisk aktivitet, strama finansieringsförhållanden och restriktiva kreditvillkor hämmar investeringarna. Den dämpande effekten av stramare villkor för banklån på företagsinvesteringar som anges i prognoserna från december 2023 beräknas ha varit starkast under 2023, men en fortsatt betydande broms konstateras för 2024 och 2025. Avtagandet av dessa negativa effekter, liksom en bred återhämtning i inhemsk och utländsk efterfrågan samt den gröna och digitala omställningen med stöd av NGEU-fonder, anses bidra till en återhämtning i företagsinvesteringar på medellång sikt.

Utsikterna för euroområdets handel förblir dämpade eftersom höga energipriser och fördröjda effekter av eurons effektiva appreciering det senaste året hindrar konkurrenskraften. Euroområdets reala export utvecklades mycket svagt under det andra kvartalet och beräknas ha fortsatt att minska under tredje kvartalet 2023, trots återhämtningen i utländsk efterfrågan på export från euroområdet. Utsikterna för exportmarknadsandelar bedöms nu vara betydligt lägre än de som anges i prognoserna från september 2023. Exporttillväxten beräknas återhämta sig från och med fjärde kvartalet 2023. Exportprisernas konkurrenskraft är dock fortsatt under tryck, vilket återspeglar eurons effektiva appreciering sedan andra halvåret 2022 och de höga energipriserna som euroområdets företag har att hantera. Enkäter pekar på en minskning av nya exportorder inom både tjänstesektorn och tillverkningsindustrin, medan orderstockarna har fallit till historiskt låga nivåer. Till följd av detta beräknas exporten från euroområdet förbli dämpad, i stort sett i linje med utländsk efterfrågan under prognosperioden och vara i linje med dynamiken efter pandemin, vilket tyder på att elasticiteten i exporten till utländsk efterfrågan har minskat. Euroområdets import tycks också ha blivit mindre efterfrågekänslig. Efter en beräknad nedgång under tredje kvartalet 2023 bör importen öka mer måttligt än tidigare, i förhållande till importefterfrågan, under prognosperioden. Den lägre handelselasticiteten kan bero på olika faktorer, t.ex. en omorientering av den inhemska efterfrågan mot mindre handelsintensiva komponenter (för import) eller utmaningar i fråga om konkurrenskraft som euroområdets företag står inför (för export). Sammantaget väntas handelsnettot ge ett negativt bidrag till BNP-tillväxten 2024, bli i stort sett neutralt 2025 och ge ett blygsamt stöd för tillväxten 2026 (diagram 2). Överskottet i euroområdets bytesbalans beräknas stabiliseras på omkring 1 procent av BNP, långt under den nivå som rådde före pandemin.

Diagram 2

Euroområdets reala BNP – dekomponering i främsta utgiftskomponenter

(årliga procentuella förändringar, bidrag i procentenheter)

Arbetsmarknaden väntas förbli motståndskraftig, trots en viss avkylning, med en måttligare sysselsättningstillväxt (i förhållande till BNP) än 2023. Tillväxten i den totala sysselsättningen förväntas avta men förbli positiv, en nedgång från 2,3 procent 2022 till 1,4 procent 2023, för att därefter stabiliseras på 0,4 procent under perioden 2024–2026 (diagram 3). Jämfört med prognoserna från september 2023 har sysselsättningstillväxten uppreviderats med 0,6 procentenheter under hela prognosperioden (i kumulativa termer), vilket innebär en nedrevidering av arbetsproduktivitetstillväxten. Detta mönster återspeglar antagandet om hamstring av arbetskraft i det aktuella läget med svag ekonomisk tillväxt, som försvinner under prognosperiodens senare år när ekonomin åter stärks. Sammantaget väntas tillväxten i arbetsproduktivitet stärkas under prognosperioden, men produktivitetsnivåerna kommer att ligga kvar betydligt under den långsiktiga linjära trenden. Arbetslösheten väntas öka något på kort sikt och uppgå till 6,6 procent 2024, för att under resten av prognosperioden minska till i genomsnitt 6,5 procent 2025 och 6,4 procent 2026. Detta står i kontrast till den något stigande bana som förutsågs i prognoserna från september 2023, men den allmänna bedömningen av en stram arbetsmarknad gäller fortfarande.

Diagram 3

Arbetsmarknaden i euroområdet

(procent av arbetskraften (vänster skala), årlig procentuell förändring (höger skala))

Ruta 3
Scenarioanalys av en eventuell ytterligare upptrappning av konflikten i Mellanöstern

I denna scenarioanalys undersöks svansrisker för grundscenariot från december 2023 till följd av en eventuell ytterligare upptrappning av konflikten i Mellanöstern. Grundscenariot från december 2023 utgår från att den nuvarande konflikten kommer att begränsas geografiskt och därför inte väntas få några större ekonomiska effekter på euroområdets ekonomi utöver dem som redan observerats. Reaktionen på de globala finansmarknaderna efter konfliktens utbrott har varit dämpad, med en inledningsvis måttlig ökning av oljepriserna och ekonomisk osäkerhet, i linje med euroområdets begränsade handelsmässiga och finansiella kopplingar till de drabbade områdena. Scenariot i denna ruta utgår från en omfattande och långvarig upptrappning av konflikten och en partiell stängning av Hormuzsundet, vilket skulle få större återverkningar på den globala ekonomin och euroområdet jämfört med grundscenariot från december 2023. Detta skulle innebära störningar i den ekonomiska aktiviteten, särskilt i länder som är direkt involverade i konflikten, samt högre priser på energiråvaror samt en ökning av den bredare ekonomiska osäkerheten och störningar på finansmarknaderna (diagram A). Ett sådant scenario betraktas som ett scenario med så kallade svansrisker och med tanke på den stora osäkerheten kring konfliktens utveckling bör uppskattningarna tolkas med stor försiktighet.

Diagram A

Scenario för en potentiell upptrappning av konflikten i Mellanöstern

a) syntetiskt energiprisindex	b) amerikanska aktiemarknads-volatilitetsindex (VIX)	c) utländsk efterfrågan på export från euroområdet
(USD/MWh)	(index)	(avvikelse i procentenheter från grundscenariot)

Vid en hypotetisk upptrappning av konflikten kan olje- och gaspriserna stiga rejält, särskilt i händelse av en partiell blockering av Hormuzsundet. Scenariot utgår från att ungefär en tredjedel av den olja och gas som transiteras genom Hormuzsundet störs, vilket skulle bidra till en åtstramning på de globala energimarknaderna. Detta skulle leda till att oljepriserna under andra kvartalet 2024 skulle stiga till nästan 130 US-dollar per fat och gaspriserna stiga till 83 EUR per MWh (57 procent respektive 74 procent över nivåerna i grundscenariot). Sammantaget antas ett syntetiskt energiprisindex (som kombinerar olje- och gaspriser) vara 64 procent över grundscenariot andra kvartalet 2024 och ligga kvar 36 procent över grundscenariot 2026 (diagram A, panel a). Ett sådant scenario är ett extremt scenario eftersom det skulle driva energipriserna över den 75:e percentilen i den implicita fördelningen av energiterminer (se även ruta 4). Hormuzsundet har aldrig varit helt blockerat, men den förmodade olje- och gasförsörjningschocken är mer ihållande än historiska utbudschocker, eftersom energimarknaderna tenderar att snabbare återgå till jämvikt.

Upptrappningsscenariot skulle sannolikt också göra de ekonomiska utsikterna mer osäkra, leda till en minskning av privat konsumtion, investeringar och handel samt leda till en betydande priskorrigering av finansmarknadsinstrument. I upptrappningsscenariot antas att VIX volatilitetsindex, ett proxyvärde för global osäkerhet, skulle öka med cirka 14 punkter i början av 2024 (diagram A, panel b), en storleksordning som liknar utvecklingen efter krigsutbrottet i Ukraina och vid tidpunkten för tidigare geopolitiska händelser i Mellanöstern. Därefter antas en gradvis återgång till nivåerna före konflikter, i linje med historiska mönster. Den höga volatiliteten på finansmarknaderna skulle hänga samman med en kraftig försämring av företagens, konsumenternas och finansmarknadernas förtroende.

Effekten på den globala ekonomiska aktiviteten och den utländska efterfrågan på export från euroområdet skulle bli betydande. Även om man antar en kraftig nedgång i den inhemska ekonomiska aktiviteten i Israel, Palestina, Libanon, Syrien och Iran skulle de direkta effekterna på global BNP och utländsk efterfrågan i euroområdet begränsas på grund av regionens små handelsvikter. De högre olje- och gaspriser som antas i scenariot skulle dock öka pristrycket globalt och dämpa global BNP och därmed ytterligare minska efterfrågan på euroområdets export, om än med viss fördröjning. En ökad global osäkerhet skulle också dämpa den globala ekonomiska aktiviteten. Sammantaget skulle tillväxten i utländsk efterfrågan på export från euroområdet sjunka med 1,2 procentenheter 2024 i förhållande till grundscenariot från december 2023 (diagram A, panel c).

Den ekonomiska tillväxten i euroområdet skulle försvagas på grund av högre energipriser, osäkerhetseffekter och internationella spridningseffekter, medan konsumentprisinflationen främst skulle stiga till följd av högre energipriser (diagram B). Liksom i världsekonomin skulle de högre olje- och gaspriserna och den ökade osäkerheten också direkt bromsa den ekonomiska aktiviteten i euroområdet, eftersom hushåll och företag skulle begränsa den reala konsumtionen och investeringarna till följd av chocken. Dessutom skulle internationella spridningseffekter få en negativ effekt på den utländska efterfrågan på euroområdets export och därmed minska den samlade efterfrågan ytterligare. Sammantaget beräknas den reala BNP-tillväxten i euroområdet bli 0,7 procentenheter lägre 2024 och 0,3 procentenheter lägre 2025 än i grundscenariot från december 2023, och beräknas återhämta sig 2026 när osäkerhetseffekterna antas avta gradvis vid den horisonten. HIKP-inflationen i euroområdet skulle öka med 0,9 procentenheter 2024 och 0,4 procentenheter 2025, främst på grund av högre globala energipriser.

Diagram B

Effekterna av en ekonomisk nedgång i Kina på real BNP-tillväxt och HIKP-inflation i euroområdet

(avvikelse i procentenhter från den årliga tillväxten i grundscenariot)

Real BNP-tillväxt	HIKP-inflation

3 Utsikter för de offentliga finanserna

Finanspolitiken förväntas stramas åt under prognosperioden, särskilt 2024 (tabell 3). Nivån på det finanspolitiska stödet i euroområdet är fortfarande till stor del ackommoderande, vilket återspeglar tidigare åtgärder – särskilt de som vidtagits i samband med coronapandemin (covid-19) 2020 och energistödet från 2022. Det partiella tillbakadragandet av detta stöd leder dock till en åtstramning av den finanspolitiska inriktningen (som definieras som förändringen i det konjunkturrensade^[7]primärsaldot) under prognosperioden – särskilt 2024 när en stor del av energi- och inflationsutjämningsstödet löper ut. Under 2025 och 2026 stramas finanspolitiken åt något till följd av en ytterligare nedtrappning av de återstående stödåtgärderna och höjningar av indirekta skatter. Jämfört med prognoserna från september 2023 förutspås en viss ytterligare åtstramning på euroområdesnivå 2023 och 2025, men något mindre åtstramning väntas nu 2024. En upprevidering av de finanspolitiska kostnaderna för befintliga energiåtgärder förklarar ungefär hälften av revideringen av den finanspolitiska inriktningen för 2024. Särskilt lägre energiskatter som betalas av elföretag i Frankrike och nya åtgärder som antagits i Spanien uppväger ett tidigare än väntat slut på taket för el- och gaspriser i Tyskland (denna förtida uppsägning är en följd av den tyska federala författningsdomstolens nyligen meddelade dom om användningen av nödkrediter). Utöver förändringar i energiprismåtten härrör revideringarna av de totala diskretionära åtgärderna från något högre transfereringar och offentlig konsumtion. Dessa två faktorer återspeglar delvis löne- och pensionsökningar eftersom de uttryckligen eller implicit indexeras – med viss eftersläpning – till priserna.

De finanspolitiska utsikterna för euroområdet väntas bli bättre under prognosperioden. Budgetunderskottet beräknas under 2024 minska till 2,8 procent av BNP och ligga kvar under referensvärdet på 3 procent under resten av prognosperioden. Under 2026 beräknas budgetunderskottet vara 1,0 procentenhet under 2022 års siffra. Detta beror främst på en minskning i det konjunkturjusterade primära underskottet 2023–2026 som uppväger en ökning i räntebetalningar, som dock väntas vara måttlig jämfört med uppgången i marknadsräntorna, eftersom genomslaget sker gradvis till följd av den relativt höga återstående löptiden för statsskulden i euroområdet. Jämfört med prognoserna från september är prognosen för euroområdets budgetsaldo för 2024 oförändrad eftersom upprevideringarna för ett fåtal länder uppvägs av större beräknade underskott för de flesta andra länder. Euroområdets skuldkvot i förhållande till BNP beräknas fortsätta att sjunka till 88,1 procent 2026, driven av negativa ränte-/tillväxtskillnader som mer än väl kompenserar för primära underskott och förväntade positiva underskott/skuldanpassningar. Skuldkvoten har nedreviderats jämfört med prognoserna från september 2023 på grund av ett nivåskifte till följd av en upprevidering av BNP 2021 för flera länder.

4 Priser och kostnader

HIKP-inflationen beräknas minska från ett genomsnitt på 5,4 procent 2023 till 2,7 procent 2024 och 2,1 procent 2025 och därefter ligga på 1,9 procent 2026 (diagram 4). Efter den kraftiga nedgången i HIKP-inflationen till 2,4 procent i november väntas en tillfällig återhämtning på mycket kort sikt, främst p.g.a. uppåtriktade baseffekter i energikomponenten och en omsvängning av vissa finanspolitiska stödåtgärder (diagram 5). Till följd av detta torde energiinflationen öka under 2024, vilket delvis uppväger ytterligare nedgångar i livsmedelsinflationen och HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel (HIKPX). Det innebär att den totala inflationen endast sjunker gradvis under 2024. Från och med slutet av 2024 väntas alla viktiga inflationskomponenter fortsätta att lätta, och därmed stödja den totala HIKP-inflationen att nå ECB:s mål under andra halvåret 2025 (diagram 6).

Diagram 4

HIKP-inflation i euroområdet

(årliga procentuella förändringar)

Diagram 5

Kumulativ effekt av baseffekter från energikomponenten på den totala HIKP-inflationen från november 2023

(procentenheter)

Energiinflationen beräknas tillfälligt öka kraftigt, för att sedan sjunka igen under andra halvåret 2024 för att gå runt noll 2025 och 2026. Ökningen av den årliga energiinflationen på kort sikt återspeglar främst en uppåtriktad baseffekt för december 2023 (diagram 5) och avskaffandet av kompenserande finanspolitiska åtgärder i energiinflationen 2024 (med särskilt stor inverkan på gas- och elpriserna). Ändringar i dessa mått från december 2023 beräknas höja den totala HIKP-inflationen 2024 med cirka 0,4 procentenheter. Uppåtriktad inverkan av baseffekter och upphörandet av statliga åtgärder kommer sannolikt att mer än väl uppväga den senaste tidens sjunkande energipriser (olje-, gas- och elpriser) samt priserna på koldioxidutsläpp. När dessa avtar anses den något nedåtgående trenden i terminspriserna på energiråvaror vara den främsta drivkraften bakom en liten nedgång i HIKP:s energiinflation mot slutet av prognosperioden.

Livsmedelsinflationen beräknas sjunka kraftigt under 2024 p.g.a. minskade pristryck från produktionsledet, för att därefter minska mer gradvis. Livsmedelsinflationen väntas fortsätta att minska kraftigt, från en fortfarande hög nivå på 6,9 procent i november 2023 till 2,6 procent under sista kvartalet 2024. Detta speglar att trycket från produktionsledet har minskat betydligt till följd av lägre priser på livsmedel och energi. Därefter väntas livsmedelsinflationen gradvis sjunka till 2,3 procent 2026, vilket fortfarande ligger något över det långsiktiga genomsnittet på 2,1 procent före covid-19, eftersom ett fortsatt högt arbetskraftskostnadstryck väntas förhindra en snabbare tillbakagång.

Diagram 6

HIKP-inflation i euroområdet – dekomponering i huvudkomponenter

(årliga procentuella förändringar, i procentenheter)

HIKPX-inflationen väntas sjunka gradvis under prognosperioden (diagram 7). Den förväntas minska från 3,6 procent i november 2023 till 2,7 procent under fjärde kvartalet 2024 och därefter minska ytterligare till i genomsnitt 2,3 procent och 2,1 procent under 2025 och 2026. På kort sikt väntas avtagande pristryck från tidigare produktionsled ha en stark nedåtriktad effekt, medan ett högt arbetskostnadstryck väntas stödja HIKPX-inflationen. HIKPX-inflationen under hela prognosperioden återspeglar avtagande effekter från tidigare tryck från tidigare produktionsled och flaskhalsar på utbudssidan, normaliseringen av efterfrågan efter återöppnande effekter efter covid-19 samt ECB:s penningpolitiska åtstramning. En snabbare nedgång i HIKPX-inflationen under bedömningsperioden hindras av sjunkande, men fortfarande högt, uppåtriktat tryck från arbetskostnadsutvecklingen, som endast delvis anses ha uppvägts av vinster per enhet.

Diagram 7

HIKP-inflation i euroområdet exklusive energi och livsmedel

(årliga procentuella förändringar)

Jämfört med prognoserna i september 2023 har den reala BNP-tillväxten nedreviderats med 0,2 procentenheter för 2023, med 0,5 procentenheter för 2024 och är oförändrad för 2025. Nedrevideringen för 2024 beror främst på nya dataöverraskningar i energi- och HIKPX-komponenterna, tillsammans med lägre terminspriser på energiråvaror. Under 2024 väntas ett högre inhemskt kostnadstryck (vilket återspeglar en upprevidering av ökningen av enhetsarbetskostnaderna) och den förmodade deprecieringen av euron gradvis få allt större påverkan och så småningom dominera, vilket leder till en liten upprevidering av HIKPX-inflationen för 2025. Den totala inflationen är dock oförändrad för 2025, eftersom upprevideringen av HIKPX-inflationen anses uppvägas av nedrevideringar av energiinflationen på grund av de något brantare nedåtgående kurvorna för olje- och gaspriserna.

Även om den nominella löneökningen väntas förbli kraftig, med stöd av fortsatt strama arbetsmarknader, väntas den gradvis sjunka med tiden i takt med att trycket kopplade till inflationskompensation och höjningar av minimilönerna avtar. Tillväxten i ersättningen per anställd beräknas minska från 5,3 procent 2023 till 3,3 procent 2026. Jämfört med prognoserna från september har tillväxttakten uppreviderats för 2024 men är oförändrad för 2025. Upprevideringen för 2024 återspeglar en stramare arbetsmarknad och förväntade kraftigare löneökningar under den närmaste tiden. Starkare löneökningar innebär också att köpkraftsförlusterna sedan inflationsökningen väntas återhämta sig i slutet av 2024, vilket är något tidigare än vad som antogs i septemberprognoserna. Ökningen i enhetsarbetskostnader väntas ha nått en topp och beräknas minska betydligt, delvis till följd av den förväntade ökningen i produktivitetstillväxt (diagram 8), som trots detta väntas ligga kvar under den nivå som impliceras av den historiska trenden.

Diagram 8

Dekomponering av enhetsarbetskostnader i euroområdet

(årlig procentuell förändring, procentenheter)

Det inhemska pristrycket, mätt genom ökningen i BNP-deflatorn, beräknas minska gradvis från nuvarande historiska toppnoteringar i form av en första vinstökning och därefter en långsammare ökning av enhetsarbetskostnaderna (diagram 9). Den årliga ökningstakten i BNP-deflatorn nådde en topp på 6,1 procent under första halvåret 2023 och beräknas sjunka snabbt till 2,6 procent i slutet av 2024, för att därefter minska mer gradvis till i genomsnitt 1,9 procent 2026. Även vinsttillväxten per enhet nådde en topp i början av 2023 och beräknas bli negativ 2024. En sådan profil innebär att vinsterna från och med andra halvåret 2023 delvis dämpar den relativt starka ökningen av arbetskraftskostnaderna.^[8] I takt med att enhetsarbetskostnaderna avtar kommer vinsttillväxten per enhet att öka från och med 2025, med stöd av förbättrade tillväxtutsikter och återhämtning av produktivitetstillväxten.

Diagram 9

BNP-deflator i euroområdet – dekomponering av inkomstsidan

(årliga procentuella förändringar, i procentenheter)

Efter en kraftig ökning 2022 minskade den årliga tillväxttakten i importpriserna till negativt territorium 2023, men väntas återhämta sig när baseffekterna från råvarupriserna avtar innan de normaliseras senare under perioden. Tillväxten i importdeflatorn väntas ha minskat kraftigt från 17,4 procent 2022 till -2,9 procent 2023. Den väntas därefter bli positiv och ligga på 1,0 procent 2024 och 2,3 procent 2025, för att sedan sjunka till 2,0 procent 2026 i stort sett i linje med den beräknade kurvan för konkurrenternas priser (ruta 2).